Studenter, studenter

Är det någon mer än jag som får ångest av alla lyckliga studenter som åker runt och blåser i sina förbannade tutor?

Varje dag denna vecka, på väg hem från jobbet, har jag hört dem. Jag försöker att titta bort så att jag slipper se, men jag hör ändå. Jag känner mig som värsta bitter****** men samtidigt lite sorgsen. De är så glada och lyckliga och tror att nu, nu kan det bara bli bättre för att de slipper skolan. Så naivt på något sätt. Det var väl då allt började?

Bläähä, jag känner mig gammal och trött. Imorgon ska jag kanske försöka gå ut och titta på lite studenter och försöka vara lite glad för deras skull istället. Kanske försöka komma ihåg hur grymt roligt vi hade den dagen. Det var jag och Linda och Niklas och Pullan och Sofia och fy fan va’ vi va’ bra.