Ännu en hemmadag

En tråååååkig dag går mot sitt slut och imorgon är det dags för ytterligare än. Jag får stanna hemma en dag till men sen får det vara slut på det här fjanteriet. Jag vill tillbaka till jobbet (öhh, fredag är visst sista dagen), träffa folk, gå min 13000 jävla steg istället för 200 och så vill jag orka lite mer igen.

Det är verkligen en riktigt pain att vara sjuk så härmed bestämmer jag att inte vara det mer. I alla fall i år. Basta.

Imorgon hoppas jag verkligen att jag kan orka med att släpa mig ner till vasastan och träffa pappa. Jag är verkligen i behov av lite råd och stöd och då är ju han the man. Och så tror jag att jag ska bjuda min unge på glass eller något annat snällt bara för att visa att jag faktiskt kan göra annat än att ligga med huvudet under täcket och vara schyk (sonens uttalning).

God natt bloggen, vilka ni nu är som läser.

50 visningar

Det är nästan så att jag börjar tycka att det är läskigt med att blogga. Idag har bloggen peakat igen i antal visningar: 50st. Vem läser min blogg?

Duktigt

Jaha, då har jag deklarerat. Skitbra. I år var jag riktigt hitech och fixade det via internet. Om allt går som det ska får jag en ganska skön återbäring i juni.

Nu fungerar jag ungefär som vanligt igen, om man bortser från det faktum att jag i princip bara kan gå/stå i ca en halvminut innan jag måste sätta mig och ta det lugnt. Det kanske blir jobbet ändå imorgon…

Den här

gillar jag i alla fall idag.

Ännu en dag hemma

… och det är inte kul idag heller. Jag tycker så synd om alla sysslolösa stackare som tillbringar dagarna hemma framför Tvn. Det finns ju inte mycket att titta på. Nu känner jag mig åtminstånde pigg nog att sitta upp nogorlunda ordentligt och tänkte ge bloggen en chans. Inte för att det är särskilt lätt att hitta på något att skriva om.

Klockan är ett nu och klockan fyra ska jag ha kämpat mig fram till dagis för hämtning av son. Det ska bli intressant att se hur det går. När jag var sjuk senast, i december, tog det mig fyra timmar bara att förbereda mig för att gå iväg till dagis och hämta och sedan en halvtimme för att komma dit. Nu har vi lite närmare till dagis, men det finns en stor risk att jag kommer hittas, liggandes på C Grimbergsgatan.

Jag önskar inte ens min värsta fiende (jag tror inte ens att jag har nån) att bli sjuk på det här sättet. Det är inte kul. Jag känner mig typ som min morfar.