Slå det här:

Något som kan vara kräksjuka och 39 graders feber. Har jag. Nu ska jag krypa tillbaka i sängen och dö en smula. (Återigen: det förbannade jävla ojämlika föräldrarskapet, mammor får aldrig vara sjuka utan anses bara överdriva!!)

Zwolle, va?

Vi går på jobbet.

Det betyder att sedan 1 februari har alla en röd fin stegräknare på sig och dom flesta har börjat köra med gympaskor. Innan 31 maj ska vi vara framme i Amsterdam och våra steg registrerar vi på tappa.se. Man måste gå minst 9000 steg om dagen för att hinna fram i tid. Mitt snitt just nu är 11 769 och då är det bara gångsteg, för jag tränar ju inget som jag kan omvandla till steg. Egentligen går jag mer steg varje dag, men så fort jag råkar vara lite bakis så dras mitt snitt ner…

Nu är jag ganska nära Zwolle på min väg mot Amsterdam. Jag har ingen aning om vart Zwolle ligger, men det låter ju rätt så mycket rock n’ roll.

Sedan jag började ha på mig min stegräknare varje dag har jag fått säkert hundra dissar mot den. Det är rätt många som tycker att den är töntig men jag tycker att den är ascool.

Dagens

På måndagar som denna kan allt kännas lite sorgsligt. Då passar det att lyssna på den här. (Fina klipp också, man blir nästan lite kär i Ryan och Marissa)

Arbetsplatsträff

Jag mår hemskt men har ändå jobbat på bra. Det är sista veckan i mitt projekt och det gäller att wrappa ihop det hela lite. Idag har jag skrivit namn och adresser på ungefär 150 kuvert. Det var sådär lagom kul, men nu är det äntligen gjort och jag har jobbat på bra. Från och med nästa vecka jobbar jag 25% fram till mitten av juni och det är ju bara så coolt att man dör. Jag vet i alla fall att jag ska jobba på onsdagar… 25% är respekt. Tänk om jag måste vabba en av de dagarna jag ska jobba, då blir min ersättning från FK typ 100 pix hehehehe.

Om en stund ska jag bege mig över torget. Vi ska ha APT och det är ungefär så här kul: -. Vi blir i alla fall bjudna på kaffe och nån gång emellanåt går allt bananas och då får vi kaka också. Åh du ljuva liv inom kommunen.  

Seriöst

Jag tror jag håller på att gå under. Eller är jag på väg att bli sjuk? Det hjälpte inte ens att jag hade fikarast, jag mår fortfarande skruttigt. Det är NÄSTAN så att jag skulle kunna tänka mig att lägga mig inne i vilorummet som finns här på jobbet, men bara nästan. Och varför är det så kallt?!

Jag läste i tidningen att nu jävlar ska det bli vår och det skulle vara skönt om det var så. Deppigt humör och taskigt väder är inte en bra kombo. Dom främjar liksom varandra.

Måndag

Kan det bli mer måndag än så här?

Vaknade och kände mig fortfarande bakis (har man en unge hinner man sällan med att få bort hela bakfyllan på en dag, speciellt inte en söndag..), tittar ut: ”Åh det regnar!”, är givetvis sen men kastar mig in i duschen ändå, få iordning sonen och ut i regnet. Är helt darrig på väg till dagis och inser att håret kommer att bli åt helvete för att jag aldrig får tummen ur och köper mig ett paraply (det hinner alltid sluta regna) och till slut kan jag vingla ner mot vagnen. Och sen sitter man där. På spårvagnen ut i förorten med en apatisk blick och trött kropp. Lägg till att jag har ont om pengar och att vi kommunalarbetare får vår lön först på fredag.

 Yes, det är måndag.