Klockan är bara halv ett, men det är för sent för en söndagkväll när jag ska upp tidigt och jag känner att jag inte kommer kunna somna på ett tag.
Men det är kul att kolla på Playa del Sol på web-tv.
Trots att jag är ganska nere just nu, av mångamångamånga olika andledningar, så skrattar jag ändå tusen gånger varje dag, minst. It’s all thanks to my kid.
Min unge är verkligen världens finaste och världens roligaste. Och snällaste. Och sötaste, ja ni förstår. Han får mig att gå från botten till toppen på 1 sekund. 0-100 på 1 sekund, eller vad det nu är man säger när det gäller bilar (är dåligt insatt i bilvärlden).
Hans stora intressen är: bollar, bilar, tåg och musik. Som vilken pojk som helst.
Han är grym på fotboll, har precis lärt sig fånga en boll (okej, den allra största bollen, men ändå, han kickar på dagis) och så har han börjat försöka sig på att dribbla, eller ”dunka” som han själv säger. Han älskar att titta på tåg och kan fler bilmärken än vad jag kan. SmartCar och Peugeot är hans favoritmärke på bilar, kanske inte direkt de allra vräkigaste bilarn, men grabben är bara två år. Han dansar så fort han hör musik och jag måste erkänna att the boy’s got rythm’.
Just nu är hans favorit Kåldolmar & Kalsipper och den skivan lyssnar vi på ca 300 gånger om dagen. Han står framför stereon, koncentrerad till tusen, och lyssnar på de elaka kungarna från västerlandet, spöket, Yllet och sjörövar-Jenny. Skivan kom i ett paket på posten från morfar professorn (även känd som pappa professorn), samme man som en gång gav skivan till mig. Alla ungar som haft föräldrar som antingen: bodde i Majorna nångång på 70-talet/var uttalade r-are/någon gång bott i kollektiv, har lyssnat på den skivan under sin barndom. Okej, nu när jag är relativt vuxen förstår jag vad den handlar om (de elaka kungarna från VÄST och det (kommunistiska) spöket, need to say moore?), men Gud-tack-i-himlen, det är den bästa barnskivan ever! Den är min barnvakt i torrt och gott och tröstar när som helst. Tack Nationalteatern!
Kategorier: ungen min